Vad har häxor med påsken att göra?

489px-Albert_Joseph_Pénot_-_Départ_pour_le_Sabbat_(1910)Nu är det påsk, skärtorsdag närmare bestämt och påskhelgen inleds denna dag. Många som själva kallar sig häxor, verkar ha glömt att det är under vårdagjämningen som häxan traditionellt reser med sin stav eller kvast och inte vid påsken. Häxan är en benämning som kom till Sverige på 1600-talet, men innebörden av ordet har kopplingar långt tillbaka till shamanska kunniga som i Norden kallades tunridor.

Tunridan betyder ”hon som rider på tunet”. Ett tun är en inhängnad, t ex en gärdesgård, som (bokstavligt och symboliskt sett) är gränsen mellan det tämjda, civiliserade och det vilda i bemärkelsen naturliga, otämjda. Även det som vi kallar ”det okända” finns i gränsen mellan dessa regioner, men även bortom naturligtvis.

Häxan/tunridan rider på gränsen mellan världarna med andra ord, med en fot i varje värld utforskar hon det okända. Det finns berättelser om tunridor/häxor som rent faktiskt satt och red på gärdesgården/tunet vid vårdagjämning. Vad tunridan/häxan gör när hon rider på sin kvast, är astralresande, för att använda ett mer modernt uttryck. Häxan/tunridan går in i ett förändrat medvetandetillstånd för att kunna besöka andra världar.

Vid vårdagjämningen är dagen lika lång som natten och slöjan mellan världarna är tunn, och det finns en tradition av att hålla ceremoni och resa då. Men under den kristna påsken rider inga häxor, varför skulle de göra det? Om det inte är för att det är fullmåne då förstås. Lite historia är nog på sin plats för att försöka reda ut begreppen. För vad har häxor med påsken att göra, om de nu har det? Är en påskkärring verkligen detsamma som en häxa?

Påsken är en kristen högtid som börjar med skärtorsdag och slutar med annandagen. Denna kristna högtid är visserligen fullspäckad med hednisk symbolism och hedniska traditioner, som t ex fjädrar i riset, ägg och påskharar etc, men det är ändå en kristen högtid som har med Jesus att göra. Inte med häxor.

Jesus-FacePåsken firas för att minnas när Jesus blev förrådd av Judas på skärtorsdagen, korsfäst på långfredagen för att på tredje dagen återuppstå från de döda. På skärtorsdagen, som är dagen då barn klär ut sig till påskkärringar (inte i alla delar av landet dock), förråddes alltså Jesus av Judas (enligt den officiella kristna myten). Och när Jesus förråddes av Judas, så sades det att all ondska släpptes lös. Den kristna kyrkan såg ondska som något som bl.a. förkroppsligades av häxor.

Häxor sades ha gjort ett förbund med djävulen (allting som inte godkändes av kyrkan var av djävulen, var ondska, kätteri). De hedniska, förkristna gudomarna var därför ”djävulen” enligt kyrkan. Vilket förstås inte stämmer. Häxorna sades resa iväg under skärtorsdagen för att möta djävulen och ibland, men inte alltid, kallades platsen de reste till för Blåkulla. De sades resa på präster och klockare, olika djur, rakor (räffsor), kvastar eller vad som fanns till hands.

Och det är vad en påskkärring är, för ur denna föreställning kom påskkärringen till. Från en ursprungligen kristen skrämselbild av häxan skapad ur 1600-talets häxprocesser, via romantikens och industrialiseringens tider till idag; då ”häxan” blivit påskkärring – ett barn utklädd med huckle, kvast och spisrosor på kinderna. Det viktigt att känna till historien bakom och kunna skilja agnarna från vetet, så man inte förväxlar och blandar ihop häxor med påskkärringar och påsken med häxor. Jag vet att det finns de som tycker att det är ofarligt att skoja kring detta med påsk, påskkärringar och häxor. Man ska väl kunna tåla ett skämt? Javisst, klart man ska ha roligt men jag tycker det är viktigt att veta vad man faktiskt skämtar om och på vems bekostnad.

Jag har inget emot att barn klär ut sig till påskkärringar, jag älskade själv att göra det som liten (alla barn gillar väl att klä ut sig?). Men det måste hållas rent från alla tendenser att tolka påskkärringar som häxor och från att blanda ihop koncepten. För återigen; varifrån kommer den bilden och vem skapade den?

För att få bort något ur människors medvetanden så finns det nämligen flera sätt. Du kan ondgöra det, skapa rädsla kring det (som under häxprocesserna).När detta inte längre funkar så kan du måla om bilden, så den istället blir oförarglig, dvs låta den få bli endast en sagofigur eller något som man klär ut sig till, men som inte existerar ”på riktigt”. Sen kan du använda olika metoder som förlöjligande och hån mot de som ändå vågar kalla sig själva häxor. Från 1600-talets häxprocesser till dagens ”upplysta samhälle”. Hur långt har vi egentligen kommit?

För att sammanfatta. Påsken har med Jesus att göra, häxor reser vid vårdagjämning och inte vid påsk. Och påskkärringar är inte häxor, men likväl ett försök till att göra häxan till något som man:

1. Klär ut sig till (d.v.s. som man ”leker att man är”)

2. Som inte är på riktigt (som är en slags sagofigur eller blott ett minne från folktron, då ”folk inte visste bättre”, vilket är mycket arrogant.)

3. Och som är gullig, snäll och söt. Harmlös. Kraftlös.

För om hon inte är dessa ting, vad är hon då, häxan? Ja, då kanske hon kan bli till vad man själv lägger in i begreppet. Det är fritt fram att bestämma själv, kan många tycka. Detta är inte rätt, då blir det till slut så att all betydelse går förlorad och med betydelsen försvinner kraften. Det är av denna anledning som jag kände det var viktigt för mig att skriva det här blogginlägget.

Åsa

Hej! Det är jag som har Katten & Kvasten och som skapar allt innehåll på hemsidan. Jag är häxa, healer, tarotvägledare, kursledare och skapare av distanskurserna Nybörjarhäxan del 1 och 2.

Du kanske också är intresserad av...

4 Svar

  1. Tommy skriver:

    Mycket väl skrivit! Tack, jag delar på Facebook!

  2. kent Gunnarsson skriver:

    Tack för jättefin artikel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

:bye: 
:good: 
:negative: 
:scratch: 
:wacko: 
:yahoo: 
B-) 
:heart: 
:rose: 
:-) 
:whistle: 
:yes: 
:cry: 
:write: 
:-( 
:unsure: 
;-)