Ekate som guide åt vårens Persephone

Jag har ju redan skrivit ett blogginlägg idag, men ibland är det så att något pockar på uppmärksamheten och då är det bara att följa flödet. Det är som sagt Vårdagjämning idag och eftersom min skyddsgudinna, guide och följeslagare är Ekate så tänkte jag dela historien om Persephone, vårens gudinna där Ekate har en viktig nyckelroll. (Nycklar är förresten något som är starkt förknippat med Ekate, men det är nog ett annat blogginlägg.)

Till berättelsen.

Hades, underjordens gud, kände sig ensam i sitt rike och en dag fick han syn på Persephone, lekandes tillsammans med några nymfer på en blommande äng.

Han blev förälskad och ville att hon skulle bli hans. Persephone däremot, var inte lika betagen och hade inga som helst planer på att följa med Hades och lämna den vackra, grönskande naturen.

Men Hades var bestämd, Persephone skulle bli hans och han bad därför Zeus om hjälp. Zeus lade en besvärjelse över en särskild blomma och när Persephone böjde sig ner för att plocka blomman, öppnade sig marken under henne och Hades kunde röva bort den unga jungfrun.

När detta skedde skrek Persephone, men ingen märkte något eller hörde hennes rop på hjälp. Ingen utom två gudomar. Den ena var Helios, solen, som ser allt.

Den andra var Ekate, som har tillträde till alla världar, kan röra sig som Hon vill mellan dem, och som ser i alla riktningar. Ekate hade hört Persephones rop.

Ekate hade medkänsla med Persephones mor Demeter, som var otröstlig i sitt sökande efter den försvunna dottern till den punkt där hon slutade äta och dricka och jorden blev kall, hård och ofruktsam. Inget växte längre vilket kom att drabba även gudarna. Efter mycket om och men så gick Hades till slut med på att låta Persephone få komma upp till sin mor och vistas där en del av året, men resterande del skulle hon vara hos Hades i underjorden.

Denna mytologiska berättelse är ett sätt att beskriva naturens gång.

Demeter är Moder Jord, Persephone är hennes dotter som när hon rör sig ner i underjorden gör att det blir höst (=Demeters sorg över sin dotter) och sen vinter (=Demeter slutar att göra så att något växer, dvs. marken blir hård och kall) och när Persephone återvänder blir det återigen vår och naturen kan börja blomstra igen (=sommar).

Ekate var den som guidade Persephone upp från underjorden och tillbaka ner igen när tiden var inne. Persephone följde henne där hon lyste upp vägen genom mörkret med sina två facklor.

Utan Ekate kunde inte Persephone återvända från underjorden och det är därför som jag idag också hedrar Ekate i hennes vägledande roll som Phosphoros (fackelbärare/ljusbärare, Hon som lyser upp vägen).

Utan Ekate, ingen vår alltså. Så tack Ekate för att du guidar och visar vägen genom naturens växlingar, inre såväl som yttre!

(Bilden av Ekate ovan är skapad av den mycket begåvade Georgi Mishev)

Åsa

Hej! Det är jag som har Katten & Kvasten och som skapar allt innehåll på hemsidan. Jag är häxa, healer, tarotvägledare, kursledare och skapare av distanskurserna Nybörjarhäxan del 1 och 2.

Du gillar kanske också...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

:bye: 
:good: 
:negative: 
:scratch: 
:wacko: 
:yahoo: 
B-) 
:heart: 
:rose: 
:-) 
:whistle: 
:yes: 
:cry: 
:write: 
:-( 
:unsure: 
;-)