Den mörka skogens vägledare

night_owl(Följande berättelse är en metafor med symbolspråk invävt. Den ska läsas med ett öppet sinne och hjärta. Då når den till ditt inre, till den plats i dig som förstår det symboliska/metaforiska språket. Vi har alla en sån inre översättare.)

Ugglan satt högt uppe i ett träd. Hon hade suttit där ett bra tag nu, hennes vaksamma blick följde allt som skedde i Skogen runt omkring henne. Hon var gammal, kanske den äldsta av alla djuren i skogen. Hennes visdom och kunskap var vida känd och hon ingav var och en som mötte henne en tydlig känsla av respekt.

Natten var månljus, men sådant hade egentligen inte så mycket betydelse för Ugglan, då hennes kloka ögon såg allt även i totalt mörker. Hon väntade på någon. Hon hade inte bestämt möte eller så, men hon visste ändå att det snart skulle komma någon till Skogen. Någon som behövde få träda in i mörkret en gång för alla, för att få uppleva dess oändliga djup.

Ugglan kände till det som många har glömt. Hon visste att mörkret inte är ont eller farligt på något sätt. För Ugglan var mörkret en trygg vän som hon alltid kunde lita på fanns där. I mörkret hittade hon allra bäst. Visserligen tog hon sig runt i skogen även om dagarna utan problem, men det var i mörkret hon kunde se det som i dagens ljus var osynligt.

Många levde bara i dagsljuset, i det som var synbart för blotta ögat. För många ingav ljuset en känsla av trygghet, något som Ugglan visste var en falsk sådan. För hur kan någon någonsin känna sig helt trygg när de bara lever i en ytterst liten del av Skogen? Det är vetskapen om och upplevelsen av hela Skogen som är den sanna tryggheten. Och det går inte att leva ett fullt och sant liv när man inte förmår att se allt.

night_skyUgglan, vars skarpa blick såg allt som fanns att se, visste att dessa människor blundar när ljuset försvinner och mörkret framträder. De blundar för att de inte vågar eller vill se vad som finns där i den mörka delen av Skogen. Men även om de blundar allt de kan så finns ändå mörkret där. Det försvinner inte. Det finns där som en god vän som vill berätta något viktigt. Och hur ska någon kunna få veta vad det där viktiga är, om denna någon envisas med att blunda?

I mörkret kunde Ugglan färdas långväga. Skogen hon bodde i blev då enorm och utan yttre gränser. I mörkret kunde hon finna svar på frågor som andra kom till henne med. Hon kunde komma med viktiga budskap. Hon var en vägledare för alla som trädde in i den mörka djupa Skogen om natten. Ugglan visste inte vem det var som skulle komma att besöka henne denna natt. Men hon visste att det var någon som behövde få höra den urgamla, glömda sanningen. Nämligen den att i det oändliga mörkret finns mycket kunskap som människor behöver se och ta till sig, kunskap som glömts men inte försvunnit.

I mörkrets djup finns ingen ondska som många i sin villfarelse tror, utan där finns styrka och mod. Där finns en nyckel som går till en stor port och bortom den porten finns livets ursprung.

Ugglan vet vad den viktigaste lärdomen är för människor av idag:

Våga dig in i mörkret, känn ingen rädsla. Bege dig åter till ditt sanna ursprung, genom mörkret. Bli hel genom att återvända till din inre natur.

Åsa

Hej! Det är jag som har Katten & Kvasten och som skapar allt innehåll på hemsidan. Jag är häxa, healer, tarotvägledare, kursledare och skapare av distanskurserna Nybörjarhäxan del 1 och 2.

Du gillar kanske också...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

:bye: 
:good: 
:negative: 
:scratch: 
:wacko: 
:yahoo: 
B-) 
:heart: 
:rose: 
:-) 
:whistle: 
:yes: 
:cry: 
:write: 
:-( 
:unsure: 
;-)